Jag har köpt en ny klänning, och ett rött läppstift.
Vad är detta? Vår kanske? Denna klänning känns egentligen lite för.. gullig, för min smak, och rött läppstift använder jag aldrig, men kanske är det något jag borde börja göra nu. Det är ju ändå vår.

A Coded Heart - Estetsprogrammets slutproduktion i Skara. Riktigt bra!
Jag var och tittade på dem här om dagen, och jag blev imponerad. Främst av danserna faktiskt, de var ovanligt bra tycker jag. De hade också skrivit manuset själva och det var också bra gjort! Antonia, min kära vän, hon sjöng och spelade teater, och varje gång jag ser henne på scen, varesig spelande eller sjungande, så blir jag så himla imponerad och stolt. Det är min Antonia det, helt enkelt!

Såhär kan det gå för min hand om jag har tråkigt med ett par pennor i närheten...
Så har jag gjort så länge jag kan minnas, kanske inte just måla på handen, men göra former och figurer av allt jag kommer åt. Det kan vara utspillt vatten på ett bord, snö på marken, mat jag inte ätit upp på tallriken. Allt. Någon sa en gång till mig "Annie, du gör ju konst av allt du ser!" Jag hade inte tänkt på det innan han sa det, men det kanske stämmer. Även om jag kanske inte skulle kalla mitt kladdande och lekande för konst, men någon form av kreativitet visar det kanske ändå på... :)

Ja, jag bestämde mig för att vara med i tävlingen i alla fall. Kan ju vara roligt. Dessutom är de andra bidragen av väldigt varierande kvalité, så att säga.. Men ni kan ju kanske rösta eller titta på bidraget här!

Jag tittade runt lite på worth1000 och hittade en tävling som verkade lite rolig!
Jag tänkte att jag kan ju göra ett bidrag, även om jag kanske inte vill tävla med den (eller så gör jag det.. Har inte bestämt mig än..). Det var en lagom enkel uppgift för mig som har lite annat att göra för tillfället, men ändå rolig som lite pausunderhållning i pluggandet!

Uppgiften var att färglägga ett svartvitt foto i photoshop, och här ser ni mitt resultat:

Här om dagen fotade jag Björn för att han och Cedrik ville ha bilder till sin bil!
De har en gycklargrupp som heter Latjo, och de är himla duktiga på det där med eld och sånt, som ni ser. Nu har de skaffat en "turnébil" och denna ska täckas av bilder på dem. Jag har inte kollat igenom bilderna så noga än, men den här är jag ganska nöjd med!

Vad tror ni?? :)

Foto: Kalaspuff, modell: Jag.

Jag tittade en liten stund på "Erik och Mackan - 100 saker man måste göra innan man dör" förut.
Det var med en snutt ifrån Dreamhack så jag tänkte det kunde vara roligt att se. Jag hade fel. Jag har så otroligt svårt för Erik och Mackan.

Det finns flera anledningar till detta, men den främsta är nog deras attityd. Det är så himla "grabbigt". I början av programet skulle de smälla en raket. Denna raket innehöll mängder av diesel och bensin och liknande och molnet som blev när de hade sprängt den var kolsvart. Samtidigt drev de med folk som kämpar för miljön och sa att detta var mycket roligare. Fine, det var det säkert, men tänk lite också tack.

En annan sak som störde mig var när de pratade om raketerna och gården där de fanns. De sa då att på den gården finns leksaker för "stora pojkar". Visst, det kanske var menat som ett skämt, vad vet jag. Men ändå, nu för tiden kämpar folk med att få bort de stereotypiska könsrollerna, och så säger de sånt i TV. Det var ingen stor grej, men det känns som om de har den attityden genom hela programet (i alla fall den del jag såg) och jag tycker det blir jobbigt, tråkigt och irriterande att titta på.

Jag förstår inte hur de kan fått så mycket TV-tid.

Höhö, ännu ett par gamla bilder på mig alltså.
Det här var en spännande tid. Jag tror det var första året på gymnasiet. Jag kände inte riktigt att jag passade in och förutom själva utbildningen var det inte mycket där som var roligt. Men ibland lekte jag och Olivia i fotostudion på skolan och det ballade nästan alltid ur till att vi hade på oss konstiga kläder (tomtedräkt tex...) och gjorde konstiga poser. Lite konstigt, men roligt hade vi!

På bilden till höger, jag hade inte lugg där. Men jag funderade mycket över mitt utseende (tror det var när jag började gå ifrån min "emostil") och undrade hur jag skulle passa i lugg. Tillslut kom jag ändå fram till att det inte är någon idé att försöka med mitt lockiga hår, men det hade kanske varit snyggt, vem vet.

Före                                                                                          Efter

Jag har en massa projekt på gång nu!
Jag ska göra fyra affischer och en logga, skoj, men det tar mycket tid!

Nu på förmiddagen har jag jobbat med denna. Det ska bli en affisch till Charlies Teater, de ska göra en föreställning som heter "Det enda i livet jag känner till" och handlar om mobbing. I helgen tog jag bilden, och nu har jag fixat lite med med. Efter att de målat Cornelis rygg kom jag och sa att det hade varit bättre om de skrivit namnet i rött, men då var det för sent, så det har jag fixat nu (älskade photoshop)! Jag är inte helt klar än, och mer text och loggor och sånt ska till, men vad tycker ni? Ser det lovande ut?

Igår var jag och Sofia ute och drack vin.
Himla mysigt alltså. Det är nästan det jag gillar bäst med att bo i Göteborg, det är så lätt att vara spontan, och när man är det, så blir det ofta väldigt bra.

Nu ska jag springa iväg (eller gå lite långsamt i alla fall....) till lunch med Johan, sedan bär det av hemmåt Skara för att tillbringa helgen där med möten och firande av lillebror som fyllde 18 år igår!

Här har vi två till gamla bilder på mig!
Jag tyckte om den här stilen när jag hade den, men tillslut blev det för jobbigt. Det fanns väl flera anledningar till att jag slutade. Dels "växte jag ifrån det", det var inte lika roligt längre, dels blev det lite omständigt, så mycket att fixa varje dag. Men den sista anledningen hade nog en ganska stor betydelse: Jag orkade inte med alla kommentarer och "tyckare".

Det gick inte en dag utan att man hörde "emojävel!" eller "cutcutcut!" osv. Jag brydde mig egentligen inte så himla mycket, jag tyckte de var mest löjliga, men jag blev så trött på att alla skulle tycka någonting om mig. Det första de flesta trodde om mig när de såg mig var att jag var en uppmärksamhetsberoende, deprimerad och kaxig person som ville göra uppror mot mina föräldrar. Så var det ju inte alls. Jag var snäll, ganska blyg (i skolan åtminstonde), hade inget som helst behov av att göra något uppror mot mina snälla föräldrar, de stöttade mig hela tiden, vad jag än ville ha på mig.

Det är tråkigt tycker jag. Bara för att jag trivdes i den stilen, jag tyckte det var fint helt enkelt, så gjorde jag så många människor upprörda eller provocerade. Det var aldrig min mening. Jag var inte heller någon "wannabe", jag valde inte mina kläder efter vad andra hade på sig, jag valde det jag själv tyckte om. Så jag tycker inte man ska döma folk så mycket efter hur de ser ut, helt enkelt. Hade fler folk tänkt så hade det underlättat mycket för mig mitt första (och lite av andra) år på gymnasiet.

Jag råkade hamna i Illustratior igen, så mycket roligare än allt jag borde göra.
Jag är dock inte helt nöjd, men för att ha slängt ihop den ganska så snabbt så får det väl vara godkänt. :) Bilden föreställer mig när jag hade extensions, det händer att jag saknar dem!

I brist på nya bilder kommer ni nu ett par inlägg framöver få njuta av lite gamla bilder. Mestadels på mig, men även lite annat!

Jag har varit hemma i Skaraborg hela helgen, först på OPV (scoutgrej, man går ett par mil mitt i natten typ) sedan hos Jimmy, det har varit bra. Nu är jag tillbaka i Göteborg och ångesten över skolan har satt klorna i mig igen. Jag jagade bort den en liten stund genom att titta igenom många gamla bilder på min gamla bilddagbok.

Jag hittade bla. denna, som jag tycker om på något sätt. Jag tror det är ljuset i bilden jag gillar bäst, och den lilla reflektionen som är på min mun. Bilden är inte perfekt, men jag tycker den är fin. Dessutom får den mig att längta till sommaren!

Det här är min älskade vän Louise när hon var på bal på Stanford, i USA.
Tufft? Ja. Jag är bara lite avundsjuk på hennes vecka som vad det låter som skulle passa ypperligt in i en disneyfilm. Men är det någon som är värd en sån grej så är det hon!

Bilden här på henne och Matt kunde jag inte låta bli att fixa med lite, och sedan visa upp här för att visa hur mycket det går att göra i photoshop egentligen. Jag har gjort deras ansikten fria från blänk, gjort dem mindre röda, suddat till bakgrunden, gjort ett "prinsesskimmer" över bilden, om ni förstår vad jag menar..? Samt lite andra saker, men vad tycker ni? Blev det bättre?

Jag blir så trött.

Så trött på folk som inte respekterar eller förstår vilket arbete det faktiskt är att arbeta med grafisk design.

Anledningen till att jag är så trött på detta kommer här (lång text, men den kan vara värd att läsa):

I ett flera år nu har jag gjort grafiska arbeten till folk som bett mig om det. Jag har gjort logos, affischer, brochyrer, osv. Väldigt länge har jag tänkt att "det är ju bara roligt, inte behöver jag ha något betalt för det här!" och det har varit sant, det mesta jag gjort har varit till kompisar som behövt något, och det är klart jag ställer upp då!

Men, nu på senare tid har fler velat ha mina tjänster. Jag har inget eget företag (än, jag jobbar på det...) så det där med pengar har varit ett återkommande problem. Hur mycket kan jag ta betalt? Kan jag verkligen få pengar eller måste det vara något annat? Borde jag ens ta betalt? Ja! Det är klart jag borde. Även om det är små summor.

Jag lägger ner min själ i allt jag gör, det tar tid och kraft ifrån annat som jag kanske egentligen borde koncentrera mig på, men jag gillar det, och är mer än villig att offra det, så länge jag får något för det.

För ett och ett halvt år sedan gjorde jag en logga till ett stort arrangemang. Loggan har tryckts upp på t-shirts, en massa give-away-prylar, som reklam i diverse tidningar och utskick, folk ifrån hela Sverige kommer på arrangemanget, och för detta skulle jag få ett presentkort på en inte allt för hög summa. För ett och ett halvt år sedan var det helt ok för mig, något jag gjort skulle ju ändå få synas i hela Sverige, det var nog som betalning för mig. Nu, ett och ett halvt år senare har jag fortfarande inte fått något.

Jag skulle kunna säga att de inte får använda den längre, men det kan jag inte med. Jag känner flera av de som har hand om arrangemanget, och jag vet att det har blivit missförstånd och att ingen medvetet vägrar mig pengarna, men jag saknar någon som tar tag i det på riktigt!

En annan förening bad mig göra en annan logga, för bara ett par veckor sedan visserligen, men jag gjorde ett förslag, skickade till dem, men har inte hört något sen dess.

Jag gjorde en affisch, till ännu ett ställe, men de ville inte ha den (de valde att ha kvar den gamla, väldigt ful om du frågar mig..) så jag fick inget för det arbetet, som jag ändå jobbade hårt och ganska länge med. Där ingick det inte i någon deal att jag skulle få pengar oavsett, men jag tycker ändå att de kunde tänka på det arbete jag lagt ner.

Folk verkar inte förstå att för mig är arbetet med att göra en logga eller affisch eller vad som helst lika mycket värt som en arbetsdag på fabriken, kontoret, kaféet, eller vart de nu skulle råka jobba. Skulle de nöja sig med att inte få betalt bara för att en kund inte tyckte om kakan den köpte? Jag tror inte det.

Så snälla ni som läser detta, tänk på hur mycket det finns runt omkring dig som någon faktiskt arbetat med att ta fram, och respektera deras arbete. Snälla.

Kapten Röd – Stjärnorna Finns Här

Världen är liten men klyftan är stor.
Ensamhället råder och tystnaden gror.
Så man känner en dystrare ton, ingen respekterar livet.
Ledarna dom kommer men dom går igen,
och någonstans förlorar människan mot snåljåpen.
Men då väljer du en mision som börjar gå mot den
Sluta leta efter toppen för du står på den. 

Kapten Röd, det är bra grejer det. De kommer dessutom till Peace & Love i sommar, det kommer bli grymt. Dit kommer även Håkan (!), Timbuktu, The Sounds, Säkert och Asta Kask.

Ser jag fram emot det? Har jag bestämt mig för att åka?

JA!