Amnesty är en plats för spännande möten. Här ges chansen att träffa människor ifrån hela världen som varit med om saker som är svåra att föreställa sig. Idag fick jag träffa och lyssna på en av mest imponerande, inspirerande och modiga personer jag lyssnat på hittills - Cindy Sheehan.

Cindy är en amerikansk kvinna som förlorade sin son i Irak-kriget. Hon jobbar just nu för att "The Cuban 5" - (five men imprisoned in the United States since 1998 for defending their country Cuba agains terrorism) ska bli rättvist behandlade.

Det är så mycket som är fel med USAs rättssystem, två av fångarna har inte ens rätt att träffa sina egna fruar och de har dömts till otroligt långa och hårda straff utan att egentligen gjort något fel. Jag ska inte gå närmare in på vad fallet innebär och villkoren för just dessa fem fångar, jag vet alldeles för lite för att göra det. (Ni kan läsa mer här ifall ni är intresserade) Däremot kan jag berätta om min upplevelse av denna Cindy:

Denna starka kvinna, som förlorat sin son till ett meningslöst krig, förklarade för oss att hon tyckte om sitt land, men inte dess styre. Hon har gång på gång kontaktat Amerikanska ambassader, regeringen och makthavare med namnlistor och krav om dessa fem fångar ska behandlas värdigt. När de inte ville ta emot deras listor slängde hon dem över staketet. Gång på gång.

Hon har varit i Cuba, på Guantanamo, och med egna öron och ögon sett och hört fångarnas fruktansvärda berättelser om år av tortyr och uteblivna eller orättvisa rättegångar. Hon vägrar att betala skatt till något hon inte tror på - krig, tortyr och omänskliga fängelsestraff. Hon sa själv att "The last thing I payed to my country was the blood of my son". Hon hotas med fängelse på upp till 10 år för sitt engagemang för mänskliga rättigheter.

Cindy avslutade med att kritisera Obama: "He promised changes, but he never said it would be good ones".

Bilder ifrån när Kofi Annan pratade till minne av förintelsen och hedrade dess offer.

Detta är alltså vad jag pysslar med på dagarna!

Den stora bilden med Shell är i samband med en aktion mot Shell som inte städar upp efter sig i Nigerdeltat, vilket gör att tusentals människor tvingas in i fattigdom och misär när de inte längre kan fiska i vattnet och deras hus blir förstörda.

Den andra lilla bilden är en gatupratare jag monterade ihop lite snabbt för en tidning jag håller på att formge som ska ut till Amnestys medlemmar. Idag har jag också gjort bilder till plakat som som ser ut ungefär som den. Plakaten ska användas på ettårsdagen av upproren i Egypten på onsdag!

Nu bor jag i Stockholm och i morgon börjar jag min 4 månaders praktik på Amnesty. Nervös men väldigt nyfiken och förväntansfull, jag ska ge allt och göra dessa månader till de allra bästa.

Jag saknar redan Göteborgs sköna tempo och välkända gator, men jag tror att jag kan lära mig att gilla Stockholm också. Egentligen gillar jag det redan nu - det är en väldigt fin stad - men jag undrar om det kommer kunna kännas hemma. Vi får se.

Jag ska försöka skriva lite mer här igen om livet på Amnesty, men risken finns att jag helt enkelt glömmer av det. I så fall finns jag ständigt på Twitter (@jinxiz) och Facebook, kom ihåg det!

Nu kommer jag i två veckor bo hos farmors syster, och i rummet jag lånar finns den här fina lampan:

I födelsedagspresent för ca ett halvår sedan fick jag en väldigt fin present av en väldigt fin vän. Så titta på den här allihop, titta bara, jag skulle varit avundsjuk om jag var ni, för den är så fin! OCH den fungerar perfekt!

Nu var det en hel sommar sedan jag skrev något sist. Det finns en enkel förklaring. Jag har helt enkelt knappt varit hemma och haft möjlighet att lägga upp någonting här! Men nu så, nu har jag flyttat, har inget jobb än och med andra ord all tid i världen till att fixa bilder, ta nya bilder, och posta bilder här. Tjoho!

Här är min och Jimmys nya lägenhet. vardagsrummet är fortfarande lite tomt, men det ska nog gå att lösa!

En liten snabblänk för er som är intresserade:

http://www.jpopasia.com/news/versailles-live-in-sweden::7397.html

Det är en reccension ifrån en av konserterna på Uppcon, och de har valt att ha med mina bilder i artikeln! Lite skojigt!

De har skrivit på NorraSkåne.se om den menybok jag designat till Jamboreen!

Här hittar ni artikeln.

Även om de inte säger ett ord om hur sen ser ut eller något av det jag gjort, så känns det ju ganska roligt att den uppmärksammas ändå :)

Foto från greklad 2008

"Precis som om man siktar för lågt, då hamnar man lågt" - Na Na Nah av Movits!

Innan jag läste texten till låten tyckte jag att de sjöng: "om man siktar för lågt, vart hamnar man då?". Jag tyckte att detta stämde så bra in på mig just nu, men det gör även det verkliga citatet.

Jag är nu i en period av mitt liv då jag inte riktigt vet hur jag ska fortsätta. Jag har snart läst klart min pågående utbildning, jag har fullt upp hela sommaren med läger, jobb, festivaler och liknande, men sen då? Det enda jag vet om hösten är att jag har en lägenhet i Göteborg. Inget mer. Jag är fri att göra vad jag vill.

Eller är jag det? Jag tänker inte börja filosofera om vad frihet är här nu, men jag kan i alla fall konstatera att utan pengar, och utan jobb, så är det väldigt svårt att göra det man vill. Och jobb sen, ska jag jobba eller plugga? Där blir nog mitt svar jobba, i alla fall ett tag. Det blir kanske bara ett halvår eller så, men syftet är att få känna på ett liv utan skola ett tag. Men även med ett jobb är det svårt att göra vad man vill. Då har man visserligen pengar, men då saknas tiden, så länge man inte gör precis det man vill i jobbet.

Mitt drömjobb är något där grafisk design och foto är kombinerat med att resa, hjälpa människor som behöver hjälp, göra skillnad, se världen. Jag är osäker på ifall detta jobb ens existerar. Jag kanske får skapa det själv. (Om man siktar för lågt, vart hamnar man då?)

I bilen på vägen hem ifrån Kristianstad igår pratade vi lite om detta. Den punkt som kanske är den som ställer till det mest är "göra skillnad". Alla vill "göra skillnad", men hur gör man? Visst kan man åka någonstans och volontärjobba, men det kräver oftast pengar, det är knappast något man tjänar pengar på. Samtidigt kommer jag aldrig nöja mig med att sitta på ett kontor och göra logos till små företag, eller något annat liknande, det känns liksom för smått. För ovärt. Jag vill göra något som betyder något.

Så vart börjar man? Vad ska jag göra i höst egentligen?

Lycka till Annie.
Tack så mycket, det kan behövas.

Snart ska jag fixa ett eget företag. Snart.

Tillägg:
Johanna undrade vad det var för företag och ifall det var på riktigt. Ja, det är på riktigt, jag har tänkt registrera ett eget företag så att jag kan fortsätta med det jag gör nu, diverse grafiska eller fotografiska jobb, men faktiskt kunna ta betalt för det på riktigt! Jag vet inte varför jag drar ut så på att göra det, men alla olika begrepp och siffror skrämmer mig lite, för jag förstår inte. Därför väntar jag tills jag är med någon som kan hjälpa mig att förstå. Men snart ska det bli gjort, och då hoppas jag att ni hjälper mig sprida mitt lilla företag så jag får några jobb! :)

Katten Kola (eller hur var det Emma?) i trädgården hemma i Vinköl.

Idag är jag trött.
Jag har försökt göra en massa vettiga saker, men blir bara klar halvvägs. Jag har försökt kolla på skolföreläsningar (pluggar på distans så jag kan se dem i datorn), jobbat med menyboken till Jamboreen, men hann bara börja jobba vidare med den ryska versionen innan jag blev allt för trött på ryskan. Jag har till och med försökt städa lite, men gav upp när jag var klar med soffan.

Det enda jag gjort klart idag är att jag läst klart en bok, spelat klart ett spel på iPhonen och tittat på en hel film. Duktigt va?

Dessa bilder är dagens inspiration.
Jag vill ta sånna här bilder med mycket färg och leka med sån där "ljus rörelse" i photoshop. Mycket liv, mycket färg, mycket smink, mycket ljus, mycket av allt! Jag vill göra det nu! Någon som är frivillig?

Sen är ju Di Leva en så fantastisk person, så han funkar bra som inspiration även utan häftiga bilder.

Denna bild är ifrån Valborgsfirandet i Lund!
Åsa som vi bodde hos bor i bästa partykollektivhuset - de har bollhav, bar och rökmaskin och grejer, trevligt!

Idag har jag skrivit på kontrakt för en lägenhet i andra hand för nästa år med inflyttning i höst. Det känns riktigt bra faktiskt. Det enda som stör är ju att jag inte vet vad jag ska göra i höst, jag vill ta en kort pluggpaus och göra något annat ett tag, men vad har jag inte riktigt kommit på än. Några förslag?

Jag har haft en bloggpaus.
Den var inte direkt planerad, det har bara inte blivit av att jag skrivit något. Men, nu kände jag att det var dags igen. Jag har ju faktiskt varit i Paris! Så himla mysigt. Jag har aldrig varit där förut, och vi var otroligt turistiga, men det var roligt faktiskt. Bara följa strömmen en stund. Inte tänka så mycket själv. 4 dagar var precis lagom för denna sysselsättning.

I helgen var jag på jamboreemöte i Malmö med en hel massa människor ifrån en hel massa länder (ca 50 har jag för mig någon sa).
Det blev en väldigt produktiv och rolig helg, med flera höjdpunkter, men den främsta var ändå när vi på lördagkvällen hade release för lägerlåten!

Ni ser den här ovanför, och det är Daniel Lemma som sjunger och har skrivit låten tillsammans med Pär Klang. När de spelade upp låten live hos oss för första gången, så sände vi även allting live via lägrets hemsida (som jag varit med och gjort) och vi fick så många som 1009 personer som följde det hela live! Verkligen inte illa och alla som jobbat med detta är så himla duktiga!

Det är väldigt imponerande vilken oerhörd kompetens som finns inom organisationen. De vi har skapat internt och ideellt, det skulle vi fått betala många hundra tusen för ifall vi hade köpt tjänsterna utifrån. Det är häftigt, tycker jag!