Nu har jag äntligen kommit fram till något.
Det tog tid, det är jobbigt att erkänna, men det är oundvikligt.

Jag börjar bli vuxen nu.

Det låter konstigt, jag har liksom velat förneka att man blir det, att man alltid kan vara barn, men det går inte.
Självklart kan man känna sig som det ibland, flumma runt och inte bry sig om något, leka och skoja, självklart kan man det, men det känns att man växer ifrån saker.

Jag tror det var Agema som fick mig att känna såhär. Allt ansvar och nya äldre kompisar fick mig att fatta att jag är redo nu, för det mesta.

Jag är redo att flytta ifrån Skara, mer redo än någonsin och jag vill inte bo kvar här en vecka till, jag vill bort nu! Det finns inget här som håller mig kvar längre. Vänner självklart, men de kan man ha kontakt med ändå.

Jag vill börja "vuxenlivet" med jobb, lägenhet i Göteborg, kvällskurser och bil. Jag vill få klara mig själv, hitta fler nya vänner, umgås i Göteborg, åka spårvagn hem, gå och handla, få studielån, ja allt som hör till! Jag vill inte vänta ett år till jag vill bort NU!

Bort från den här skithålan Skara. Folk här fjortissuper, bråkar, slåss, dör, spelar dunka-dunka musik i gamla volvobilar, man känner igen istortsett alla, man är inte anonym någonstans.

Så, det är det jag kommit fram till. Jag är redo att bli vuxen nu, vuxen och få klara mig själv, någon annanstans än här.