Idag är det fars dag (och jag har inte alls glömt..).

Då tänkte jag bara passa på att berätta för alla att min pappa, han är den bästa pappa man kan ha.

Det säger jag inte bara för att det är fars dag eller för att jag känner att jag måste ge honom något idag, det säger jag faktiskt bara för att jag tycker det. Jag tänker på det varje dag faktiskt, att jag har tur som har en så fin familj, och en så bra pappa.

Och jag älskar dig pappa, men det vet du nog redan.

Puss

Gissar att ni själva förstår vilken som är före och efter. Kände att det behövde något nytt, lite vintrigare nu när det börjar bli riktigt kallt ute. Inte så komplicerat, men Less is more, eller hur?

Tallinn, igen! Det är svårt att fatta hur de fick plats med alla hus, men uppenbarligen lyckades dem!

Nu är det dags för en ny, lite kallare header igen tycker jag. Orkar inte göra om hela designen, men en ny header piggar i alla fall upp lite.

Det fina torget fastnade på bild det också.

Äntligen hinner jag med att fixa lite med bilderna ifrån Tallinn. Dessa hus är väldigt färgglada, men jag tyckte de gjorde sig bra i svartvitt ändå. Speciellt bilden i mitten, den gillar jag.

Fler bilder kommer under dagen och imorgon!

Håkan. Underbara underbara Håkan Hellström.


Bilden är ifrån en spelning i Skövde för ett och ett halvt år sedan eller något.

Jimmy säger att han inte kan förstå vad det är som är bra med honom, jag säger att jag inte kan förstå varför inte varenda människa kan se vilket geni han är.

En nästan tre timmar lång spelning på Scandinavium var det bästa jag varit med om på länge, länge. Dock hade vi sittplatser, i kanten. Det gör jag aldrig om. Det går inte att sitta still när Håkan spelar. Man måste kunna hoppa upp och ned, snurra, dansa, klappa, skrika, sjunga, vifta med armarna. Annars känns det inte på riktigt. Ändå var det den bästa Håkanspelningen jag varit på. (Och jag har varit på några stycken kan jag lova..) Tänk då hur bra den hade varit ifall jag stod nere på golvet, med kompisar som tycker lika mycket om honom som jag gör, och inte med en pojkvän som såg ut mer som om han var på begravning än på konsert. Men jag klagar inte, han var snäll som följde med.

Hörde ett klockrent uttalande från en man bakom oss när Håkan gått ut från scen för att snart komma upp igen: "När han kommer upp igen kommer vi se honom först av alla, och det är ju det enda vi kommer se den här kvällen!"

Jag avslutade kvällen med att gå själv hem genom halva göteborg halv 12 på natten. Jag har aldrig varit så orädd som jag var då. Jag brukar vara rädd för mörker och ensamhet, nu hade jag mer en känsla av uppgivenhet. "Vad spelar någonting egentligen för roll?" Vad som helst kan hända, men jag kan ändå inte göra något åt det. Jag är ändå ensam i stora staden mitt i natten. Det var en förvirrande promenad. Lycka efter Håkan, depresion av tomhet.

Nu är jag hemma efter en helg i Tallinn med Jimmy.

Fruktansvärt mysigt var det. Hotellet var fint (som ni ser) och staden var mysig (som ni också ser). Vi levde i lyx de dagar vi var där, för allt var ganska billigt, så vi åt god mat varje dag, myste på rummet, och gick runt i staden. Jag kan verkligen rekomendera det om man är ute efter en lugn skön semester. Vill man hitta på saker så är det kanske inte rätt ställe, för det fanns inte jättemycket att göra, men det var ganska skönt faktiskt. Fler bilder kommer imorgon, nu ska jag återgå till min hemtenta. Jobbajobba.