Rik, men ändå inte.

Nu ska jag logga in på min internetbank och se hur mycket pengar jag har. Mamma kom för en stund sen in och sa att en del av pengarna ifrån Tilly är på mitt konto nu. Men jag är rädd, jag vågar inte kolla. Jag vet inte hur jag kommer reagera, det finns olika alternativ, men jag är rädd för allihop. Antingen blir jag ledsen och saknar tilly (vilket egentligen skulle vara det bästa) eller så blir jag glad för att jag har massa pengar (det skulle vara hemskt) eller så känner jag inget speciellt (det skulle vara värst).

Jag vill inte bli glad, för jag saknar Tilly och vill inte släppa henne. Jag vill inte att pengar ska betyda mer för mig än vad hon gjorde, och märker jag att det är så, då blir jag riktigt rädd. Det betyder att morfar är borta en gång för alla, att de pengar jag fått för vårt jobb betyder mer än minnet av honom. Jag har i alla fall bestämt att jag ska köpa något för pengarna som består. Som kan vara ett minne. Vad det skulle vara vet jag dock inte, minnen går inte att köpa.

Det kanske låter flummigt, speciellt för er som inte känner mig eller inte känt mig så länge, men jag kan inte förklara allt nu.

Nu ska jag försöka. Nu ska jag logga in och se siffrorna svart på vitt att min älskade Tilly och mitt sista fysiska minne av morfar är för alltid borta.


Ge en kommentar
Postat av: Anonym

så länge du finns så lever minnet av båda kvar, och något finare minne finns nog inte.

2009-12-06 @ 22:10:43

Kommentera inlägget här så är du söt:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0