Nu är jag hemma ifrån en veckas scoutläger på Viken.
Det är konstigt hur man kan tycka om en plats så mycket och hur man kan tycka om en viss stämning, ett visst folk och en viss känsla så mycket. Det är helt enkelt bäst. Många skulle nog inte förstå ifall jag förklarade eller inte ens om de var där, men platsen är magisk, så är det bara. Nu kanske jag överdriver lite, men inte mycket, för i den egna lilla värld man lever i där kan man vara helt och hållet sig själv och man behöver inte tänka på något utanför den lilla bubblan, hur skönt som helst och väldigt nyttigt ibland. Vad som händer på Viken, stannar på Viken, helt enkelt.

Jag och Erik "Luffarn" var faddrar för en partull, det var första gången jag var det och det var mycket bättre än väntat. Kanske är det bara jag som har för lätt att fästa mig vid folk och "ta hand om dem", men detta passade mig perfekt. En grupp med ungar som jag skulle ta hand lite extra om och som jag tyckte om och som tyckte om mig, hoppas jag. Inte blev det sämre av att Luffarn var med mig, vi hade mycket roligt under veckan och jag är glad att jag lärt känna honom bättre!

Veckans Favoritcitat är helt klart från Ice Age, Sid säger: " Ibland klääks jag. " Helt underbart !

Dessutom finns det ingen finare plats än Viken, låt bilden bevisa det .