Nu har jag varit och hälsat på min älskade pappa på kss.
Han fick en hjärtinfarkt förut, kände ett tryck över bröstet, åkte till vårdcentralen, blev skickad i ambulans till kss, kommer bli opererad imårrn. Eller jag vet inte om man kallar det att operera, de ska sätta in små ballonger i hans hjärta så att blodet rinner lättare, eller nått i den stilen.

Det känns konstigt, pappa med hjärtinfarkt. Jag blev jätterädd, och det var läskigt att hälsa på honom. Det var massa sladdar, och han var trött och ynklig och passade inte alls in på den där sjukhussängen. Ändå var han som vanligt, och det kommer gå bra, det blev inte så farligt, och han kommer må mycket bättre efter imorgon, men jag är rädd ändå, för det ska inte vara så.

Stackars Joel grät nästan hela tiden när vi var hos honom, och då var det svårt att hålla tårarna borta. Min starka pappa, jag hoppas du får komma hem snart, men det dröjer nog några dagar.. Mitt i studenttider, väldigt olägligt, men bättre nu än senare, då det kunde blivit riktigt allvarligt.

Älskar dig.
<3