Ungefär såhär känner jag mig nu. Som en docka. Zoombie. Slut. Borta. Vill inte, orkar inte. Det är säkert bättre imorgon om jag får sova lite, men just nu är jag trött, arg, depp och irriterad på allt. På STUDS, på teatern, på folk, på skola, på mitt rum, på alla grejer, på mig själv, på jävla ryanair, på siffror, på datorer, jag tänker inte räkna upp mer för då blir ni väl bara uttråkade. De jag inte är trött på nu är kent, som räddar mig, och fabian som orkar lyssna på mitt tjöt.

Helgen kommer bli kaotisk. STUDS, Filmfestivaljobb, teaterträning, fika med folk, fota på Olins, sova? Nej, tror inte det va. Ansvar är kul. Ibland. När inte allt kommer på en gång. Jag orkar inte, jag vill sova tills det blir sommar, då jag tagit studenten, flyttat ifrån den här jävla staden och allt vad det innebär. Synd att det är yttest ovanligt att människor kan sova så länge bara.