Om en stund ska jag iväg och jobba på bion i Skövde för första (och förmodligen sista) gången. Det ska bli spännande! Önska mig lycka till!

Bilden är ifrån Skara filmfestival i höstas.

Jag kan ju iof passa på att göra lite reklam också, nu när vi ändå prata bio! Här kommer det min mamma har skrivit som reklam för projektet, och eftersom att hon driver det antar kopierar jag hennes text, så att det blir rätt. :)

Utomhusbio den 4 aug klockan 22.00 vid Djäknescenen i Skara. En upplevelse som ni inte bör missa!!! Viken film? Är det så noga? Jo, vi visar "The School of Rock". Vilka vi? Skara Biokontrast i samarbete med Skara kommun och sponsrade av ett flertal företag i Skara. KOM gott folk, att se film under stjärnorna en augustinatt är oslagbart !

En dag av flyttstäd och packande, det är lätt att man söker efter något annat att göra, men när det inte finns... Tur att jag ska iväg ikväll och att Jimmy kommer om en stund, så att jag slipper sitta här hela dagen!

Haha! Nu har jag suttit här och skrattat i min ensamhet en stund!

Mamma skickade roligaste länken, Journalgrodor, där det står massa saker som folk skrivit i journaler som kanske blivit lite fel..

Här kommer några exempel:

- Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma.
- Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
- Har tappat knät två gånger utan att han ens vet vad det är för fel.
- Har varit på röntgen av höger axel som visar oförändrat gott läge av höftproteserna
- Hon har känselbortfall från tårna och nedåt.
- Huden: Något blek men existerande.
- I nästa vecka ska patientens tik få valpar. Patienten helt frisk i övrigt.
- Patienten är en 65-årig kvinna som ramlade och föll omkull ute på gatan. Fallet komplicerades av att en lastbil därefter körde över henne.

Detta är verkligen humor, kan sitta och skratta länge!

Idag hittade jag mina gamla kladdbyxor!

Det var ett kärt återseende kan jag lova. Ännu kärare var det att jag fortfarande kommer i dem, det var ju ändå ca 5 år sedan jag använde dem sist... ;)

Dessa byxor har varit på många läger och gått igenom mycket tillsammans med mig (vilket syns både på hur trasiga de är och hur målade de är...), det var riktigt roligt att ta fram dem och läsa lite på dem igen!

Bilden är ifrån förra årets vikenläger..

Dåså. Hemma ifrån kusten. Ett par dagar med blåst, söta ungar,ljudbokslyssnande och äventyr på Marstrand.

Nu bär det dock iväg igen!
Iväll: Vin och Sushikväll med mina sötnosar.
Imorgon: Åka till Jimmy och eventuellt mastodontfilmsmaraton...?
Hela nästa vecka: Vikenläger.

Efter det kommer jag hem igen men massa spännande berättelser ni inte vill missa. Förhoppningsvis också en och annan bild tagen med den gamla lilla kameran..

F.ö. så tycker jag inte alls om försäkringsbolag, att få sin älskade kamera stulen blir dyrt...

Carl Norén från p&l

Nu åker jag iväg på minisemester med mamma och bröder ett par dagar, men bara lugn, jag är snart tillbaka. Dock blir det inga bilder eftersom jag, förvånande nog, åker utan kamera. Det verkar inte som om jag får en ny förrän i slutet av nästa vecka. Dyrt blir det också.

Men vi ses snart, ha härliga dagar!

Peace & Love var en underbar festival med ett hemskt slut.
Det värsta som kunde hända hände.

Kameran blev stulen.

För er som undrar gick det till såhär:
Jag hade haft kameran och datorn och allt inlåst på presscentret hela veckan, i tryggt förvar. Sista natten tänkte jag dock att jag skulle fota lite i campet, och jag tänkte inte lämna kameran ensam någongång. Sen hände det lite saker och jag gick iväg i bara någon timme. Antonia la då in kameran i tältet där Sandra log och sov, det kändes ganska tryggt. När jag kom tillbaka så var den borta. Dock inte antonias plånbok som legat precis bredvid, så tjuven visste vad den var ute efter och var det fanns. Dessutom var den så iskall att den smög in när en person låg där och sov.

Så, jag hatar personen som tog den. Verkligen hatar. På kameran fanns flera hundra bilder som jag aldrig kommer se igen och kanske aldrig får chansen att ta igen eftersom de var fotade i fotodiket.

Några bilder hade jag dock hunnit få in i datorn, trist bara att de jag blev mest nöjd med försvann..

Här är i alla fall Theresa Andersson på bild. Hon var väldigt bra. Dock var det nästan den första konserten jag fotade, så jag blev inte jättenöjd..

Jag tror att jag tänker för mycket på andra och för lite på mig själv och nu kommer jag ångra det länge och aldrig vara snäll igen. Bara så ni vet.