Jag har funderat på en sak. Ibland får man frågan:
"Vad skulle du välja, många vänner som du inte känner jättebra, eller några få som är nära?"

Nästan alltid är allas självklara svar "Några få som är nära", och det har jag säkert också svarat om jag fått frågan någongång, men nu kom jag på, skulle jag verkligen välja det? Jag är inte så säker längre. Just nu, i mitt liv, känner jag hyfsat många människor, men det är otroligt få som verkligen står mig nära. Det kanske är 2 stycken. Eller kanske egentligen bara 1. 1 (eller två) stycken som jag verkligen litar på och som jag vet aldrig någonsin kommer svika eller försvinna ifrån mig.

Men jag är ganska nöjd med det. Jag gillar att känna mycket folk på många olika platser i Sverige och världen, jag gillar att lite överallt träffa människor jag känner ("känner"), jag behöver inte vara bästa vän med dem, jag känner dem ändå. Och ju fler människor jag vet allt om, ju fler vet allt om mig. Det är inte alls nödvändigt. Mitt innersta håller jag gärna för mig själv.

Vissa skulle kanske säga att det är dumt, att jag borde prata mer med andra, men varför? Jag vill inte det, det som är mitt, det är mitt. Punkt.

Summan av detta babbel blir alltså: Jag älskar att känna mycket folk, hellre känna många "ytligt" än att bara ha några få nära. Hellre ha kontakter lite överallt än att behöva begränsa sig till några få. Hellre hålla mitt innersta för mig själv än att dela ut det till folk som ska stå mig nära. Jag har en person till det, en person jag knappt aldrig träffar och inte pratar med speciellt ofta heller. Men hon är tveklöst den bästa.