Här har vi två till gamla bilder på mig!
Jag tyckte om den här stilen när jag hade den, men tillslut blev det för jobbigt. Det fanns väl flera anledningar till att jag slutade. Dels "växte jag ifrån det", det var inte lika roligt längre, dels blev det lite omständigt, så mycket att fixa varje dag. Men den sista anledningen hade nog en ganska stor betydelse: Jag orkade inte med alla kommentarer och "tyckare".

Det gick inte en dag utan att man hörde "emojävel!" eller "cutcutcut!" osv. Jag brydde mig egentligen inte så himla mycket, jag tyckte de var mest löjliga, men jag blev så trött på att alla skulle tycka någonting om mig. Det första de flesta trodde om mig när de såg mig var att jag var en uppmärksamhetsberoende, deprimerad och kaxig person som ville göra uppror mot mina föräldrar. Så var det ju inte alls. Jag var snäll, ganska blyg (i skolan åtminstonde), hade inget som helst behov av att göra något uppror mot mina snälla föräldrar, de stöttade mig hela tiden, vad jag än ville ha på mig.

Det är tråkigt tycker jag. Bara för att jag trivdes i den stilen, jag tyckte det var fint helt enkelt, så gjorde jag så många människor upprörda eller provocerade. Det var aldrig min mening. Jag var inte heller någon "wannabe", jag valde inte mina kläder efter vad andra hade på sig, jag valde det jag själv tyckte om. Så jag tycker inte man ska döma folk så mycket efter hur de ser ut, helt enkelt. Hade fler folk tänkt så hade det underlättat mycket för mig mitt första (och lite av andra) år på gymnasiet.