Igår var jag på en slags demonstration, eller kanske manifestation, (jag har inte riktigt lärt mig skillnaden) efter som det då var ett år sedan egyptierna fick nog och revolutionen i Egypten startade.

Man blir otroligt medveten om vad som händer i världen när man jobbar på Amnesty. Jag har aldrig haft så bra koll förut på vad som händer i olika länder, med olika personer och vad olika politiker tycker. Det är otroligt spännande, men samtidigt inser man hur hemsk världen kan vara. Eller kanske snarare hur hemska människor kan vara mot varandra, eller göra varandra.

Jag tittade förut på några olika videor på Youtube ifrån upproren i Syrien och jag tror det var det värsta jag någonsin sett. Vad är det egentligen som får människor att göra så mycket ont mot varandra? Makt? Pengar? Rättvisa? Övertygelse? En kombination kanske?

Ofta känns det som om ingenting jag gör någonsin kommer eller kan spela någon roll för de stackars människor som misshandlas på de skakiga, mobilfilmade youtubeklippen, men samtidigt tänker jag att de människor som filmat lagt ut filmerna på nätet av en anledning. De vill bli sedda. De vill att andra människor runt om i världen ska se dem och engagera sig. Kanske inte just för deras specifika fall, det vore omöjligt med alla som behandlas så illa, men engagemang kring situationen.

Jag ser, jag engagerar mig, och jag vet så många andra som gör det också. Det tänker för att det ska kännas lite bättre de dagar som allt känns hopplöst.