Facklor och Egypten!
Igår var jag på en slags demonstration, eller kanske manifestation, (jag har inte riktigt lärt mig skillnaden) efter som det då var ett år sedan egyptierna fick nog och revolutionen i Egypten startade.
Man blir otroligt medveten om vad som händer i världen när man jobbar på Amnesty. Jag har aldrig haft så bra koll förut på vad som händer i olika länder, med olika personer och vad olika politiker tycker. Det är otroligt spännande, men samtidigt inser man hur hemsk världen kan vara. Eller kanske snarare hur hemska människor kan vara mot varandra, eller göra varandra.
Jag tittade förut på några olika videor på Youtube ifrån upproren i Syrien och jag tror det var det värsta jag någonsin sett. Vad är det egentligen som får människor att göra så mycket ont mot varandra? Makt? Pengar? Rättvisa? Övertygelse? En kombination kanske?
Ofta känns det som om ingenting jag gör någonsin kommer eller kan spela någon roll för de stackars människor som misshandlas på de skakiga, mobilfilmade youtubeklippen, men samtidigt tänker jag att de människor som filmat lagt ut filmerna på nätet av en anledning. De vill bli sedda. De vill att andra människor runt om i världen ska se dem och engagera sig. Kanske inte just för deras specifika fall, det vore omöjligt med alla som behandlas så illa, men engagemang kring situationen.
Jag ser, jag engagerar mig, och jag vet så många andra som gör det också. Det tänker för att det ska kännas lite bättre de dagar som allt känns hopplöst.
Man blir otroligt medveten om vad som händer i världen när man jobbar på Amnesty. Jag har aldrig haft så bra koll förut på vad som händer i olika länder, med olika personer och vad olika politiker tycker. Det är otroligt spännande, men samtidigt inser man hur hemsk världen kan vara. Eller kanske snarare hur hemska människor kan vara mot varandra, eller göra varandra.
Jag tittade förut på några olika videor på Youtube ifrån upproren i Syrien och jag tror det var det värsta jag någonsin sett. Vad är det egentligen som får människor att göra så mycket ont mot varandra? Makt? Pengar? Rättvisa? Övertygelse? En kombination kanske?
Ofta känns det som om ingenting jag gör någonsin kommer eller kan spela någon roll för de stackars människor som misshandlas på de skakiga, mobilfilmade youtubeklippen, men samtidigt tänker jag att de människor som filmat lagt ut filmerna på nätet av en anledning. De vill bli sedda. De vill att andra människor runt om i världen ska se dem och engagera sig. Kanske inte just för deras specifika fall, det vore omöjligt med alla som behandlas så illa, men engagemang kring situationen.
Jag ser, jag engagerar mig, och jag vet så många andra som gör det också. Det tänker för att det ska kännas lite bättre de dagar som allt känns hopplöst.
Detta gör jag på Amnesty!
Introdagarna slut, snart börjar det!
Idag är det min fjärde dag på Amnestys huvudkontor i Sverige. Det är en slags mellandag idag, för imorgon kommer jag ha möte och information om Amnestys grafiska profil och igår var sista introduktionsdagen. Idag är alltså en väldigt lugn dag då jag bara går igen en massa gamla trycksaker för att se hur allt är gjort tidigare.
Introduktionsdagarna var förresten väldigt spännande. Vi fick lyssna till en massa olika anställda på Amnesty som berättade om sina olika arbetsuppgifter och hur Amnesty fungerar. Vi fick lyssna på allt ifrån flyktingpolitik, kampanjer och auktioner till hur Amnestys organisation är uppbyggd i världen och hur man uppdaterar hemsidan. Mycket blandat alltså men allt är spännande, man vill lära sig allt.
Vi är 12 praktikanter här den här perioden (20 veckor) och vi gör alla olika saker. Vissa jobbar med lobby, press eller information, andra ska hålla i utbildningar eller jobba med flyktingar. Vi är ett blandat gäng med andra ord, men vi trivs bra tillsammans och jag ser verkligen fram emot att arbeta med dem i några månader!
Så, detta var min introduktion till er om mitt arbete som grafiker på Amnesty, fortsätt titta in då och då så ska jag uppdatera så ofta jag kan om vad som händer och vad jag gör här. Kanske kan vara spännande för något att läsa i alla fall.
Stockholm och kamouflage.
Nu bor jag i Stockholm och i morgon börjar jag min 4 månaders praktik på Amnesty. Nervös men väldigt nyfiken och förväntansfull, jag ska ge allt och göra dessa månader till de allra bästa. Jag saknar redan Göteborgs sköna tempo och välkända gator, men jag tror att jag kan lära mig att gilla Stockholm också. Egentligen gillar jag det redan nu - det är en väldigt fin stad - men jag undrar om det kommer kunna kännas hemma. Vi får se. Jag ska försöka skriva lite mer här igen om livet på Amnesty, men risken finns att jag helt enkelt glömmer av det. I så fall finns jag ständigt på Twitter (@jinxiz) och Facebook, kom ihåg det! Nu kommer jag i två veckor bo hos farmors syster, och i rummet jag lånar finns den här fina lampan:
