Idag är det fars dag (och jag har inte alls glömt..).

Då tänkte jag bara passa på att berätta för alla att min pappa, han är den bästa pappa man kan ha.

Det säger jag inte bara för att det är fars dag eller för att jag känner att jag måste ge honom något idag, det säger jag faktiskt bara för att jag tycker det. Jag tänker på det varje dag faktiskt, att jag har tur som har en så fin familj, och en så bra pappa.

Och jag älskar dig pappa, men det vet du nog redan.

Puss

Gissar att ni själva förstår vilken som är före och efter. Kände att det behövde något nytt, lite vintrigare nu när det börjar bli riktigt kallt ute. Inte så komplicerat, men Less is more, eller hur?

Håkan. Underbara underbara Håkan Hellström.


Bilden är ifrån en spelning i Skövde för ett och ett halvt år sedan eller något.

Jimmy säger att han inte kan förstå vad det är som är bra med honom, jag säger att jag inte kan förstå varför inte varenda människa kan se vilket geni han är.

En nästan tre timmar lång spelning på Scandinavium var det bästa jag varit med om på länge, länge. Dock hade vi sittplatser, i kanten. Det gör jag aldrig om. Det går inte att sitta still när Håkan spelar. Man måste kunna hoppa upp och ned, snurra, dansa, klappa, skrika, sjunga, vifta med armarna. Annars känns det inte på riktigt. Ändå var det den bästa Håkanspelningen jag varit på. (Och jag har varit på några stycken kan jag lova..) Tänk då hur bra den hade varit ifall jag stod nere på golvet, med kompisar som tycker lika mycket om honom som jag gör, och inte med en pojkvän som såg ut mer som om han var på begravning än på konsert. Men jag klagar inte, han var snäll som följde med.

Hörde ett klockrent uttalande från en man bakom oss när Håkan gått ut från scen för att snart komma upp igen: "När han kommer upp igen kommer vi se honom först av alla, och det är ju det enda vi kommer se den här kvällen!"

Jag avslutade kvällen med att gå själv hem genom halva göteborg halv 12 på natten. Jag har aldrig varit så orädd som jag var då. Jag brukar vara rädd för mörker och ensamhet, nu hade jag mer en känsla av uppgivenhet. "Vad spelar någonting egentligen för roll?" Vad som helst kan hända, men jag kan ändå inte göra något åt det. Jag är ändå ensam i stora staden mitt i natten. Det var en förvirrande promenad. Lycka efter Håkan, depresion av tomhet.

Min fina lilla katt. Jag minns inte ens när du inte var min. Det kommer kännas tomt att komma hem till ett Vinköl utan dig Nora.

(Bilden är tagen med min mobil)

Alltså, ett snabbt inlägg här bara. Igår hade jag 97 unika besökare men fick inte en enda kommentar.. Jag vill inte klaga eller så, men betyder det att dessa 97 stycken tycker att det var ett tråkigt inlägg? Inte värt att bry sig om? Inte för att det är speciellt viktigt, men det skulle ju vara kul att veta vad folk tycker egentligen.. ;) (Vissa skrev på facebook, det räknas iof som kommentar, tackar!)

Förövrigt är nog ändå 97 unika besökare ganska högt upp på min besökarskala, tack för det! :)

Nu är det inte jättelångt kvar till Dreamhack Winter, och jag taggar med filmer från vårt untztält i somras! Titta och njut! (Jag är kanske ingen mästerfilmare, men det skulle vara kul att ha en kamera med inspelingsmöjlighet så man slipper den kassa mobilkvaliten..)

Den här är fruktansvärt underbar. Göteborg från sin bästa sida med Håkan i spetsen, kan det bli bättre?

Vi har fått kattungar igen hos pappa! Frukansvärt söta. Verkligen! Ursäkta kvalitén, mobilkamera...


Det har varit en lång helg. Vet inte om jag ska berätta allt här, ingen lär ju orka läsa det ändå, för vem är egentligen intresserad av vad jag gör på dagarna..? ;)

Det blir en snabb sammanfattning i alla fall.

Fredag: Kulturnatta i Göteborg, jag ställde ut några bilder och de som såg dem verkade ganska glada. Det var i alla fall ingen som började skratta åt dem, riva ner dem, spotta på dem eller sa till mig vilken dålig fotograf jag är. Skönt!

Lördag: Sushikväll med kära vänner, otroligt trevligt. Sedan bar det iväg till stadt där det var proppat med folk som jag känner, kände och inte känner, så hela kvällen gick åt till att gå fram och tillbaka och hälsa på folk. Trevligt trevligt.

Söndag: Lagom trött efter gårdagen tillbringade jag söndagen med mostrar, mormor, familjen och småkusinerna. Det var inte speciellt lungt och skönt. Vi mindes och var ledsna för att det var tre år sedan morfar ramlade ned från taket och stämningen var inte på topp hela dagen direkt. Jag saknar honom fortfarande så det gör ont.

Men, idag har jag varit duktig, gjort klart en skoluppgift (jag kommer nog lägga upp den här imorgon) som var en text om vad som är etiskt och moraliskt rätt i media. Jag skrev vad jag tycker om "kändisbloggare" och det är nog lite mer intressant än vad jag gjort i helgen.

1/10 Kulturnatta!

TEATER TRIXTER

Fri entré.

Vi öppnar kl 19.00 och serverar soppa.

Karin Blixt läser ur sin bokdebut ” Björnen som längtade häem”.
Petra Revenue presenterar den fantastiska konstnären Angelica Markén.
Filmaren Cecilia Torquato visar filmer från sin produktion.
Annie Beckman visar sina fotografier.
Teater von Under dramatiserar Kristina Lugns ”Om ni hör ett skott…”
Teater Trixter spelar utvalda scener från Thomas Tidholms ”En timme kvar”.
Musikgruppen Lloyd spelar jazziga loopar fram till midnatt.

Vi stänger klockan 24.00

 

KOM DIT! :)

Jag och Jimmy har kollat på massor av film i helgen, så här kommer några korta reccensioner för er som är intresserade!

Nine (9): En Tim Burtonfilm, och Tim Burton brukar ju vara bra, så det var även denna. Lite konstig kanske, men väldigt söt. Den handlar om dockor som kämpar mot maskiner. Ungefär.

One missed call: Alltså, skräckfilm är verkligen inte min grej, så jag kanske inte kan uttala mig, men jag tycker inte om den här. Dålig till och med för att vara skräck. Det finns många versioner av denna film, nu har jag sett två. Den förra var faktiskt bättre.

Farväl Bafana: Mycket bra film till skillnad mot den förra! Den handlar om Nelson Mandela ur hans fångvaktares synvinkel medan Mandela satt i fängelse baserad på en bok av fångvaktaren. Väldigt bra och sevärd, verkligen!

Walk the line: Filmen om Johnny Cash. Den var också bra, dock har jag inte lyssnat så mycket på Johnny Cash förut, men jag vet inte om det är bra eller dåligt när man ser filmen, förmodligen är det en fördel eftersom han som sjunger i filmen tydligen inte alls låter som orginalet. Jag tyckte i alla fall att den var bra!

28 days later: Zoombiefilm typ... Det där med skräckfilmer ja. Jag ägnade ganska stor del av filmen med ansiktet i en film eller bakom Jimmys rygg, men utöver det var det en ganska så bra film, trots allt. Lite mycket blod och läskiga människor för min smak bara... :P

Där ser man! Hampus skickade en länk till mig nyss och sa att en av mina bilder används av Ung Media på deras hemsida för Presskonferensen 2010, som header! Ojoj tänkte jag, det var ju trevligt, synd att de inte sagt något till mig! Sen kom jag på att det nog hör till rättigheterna jag valt på bilden att de får använda den i icke-kommersiellt syfte och att de måste skriva att det är jag som tagit bilden om de använder den. Det har de ju gjort. Alltså är det bara roligt att de tycker om den :)

Här hittar ni hemsidan! Dyker inte "min" header upp direkt kan ni trycka på den en gång så kommer den. :)

Nu har vi fått ett nytt Sverige.

Nu har vi fått ett Sverige där rasister han chansen att styra. De vill jaga ut så många invandrare ur landet som möjligt, speciellt muslimer, genom att säga att det är frivilligt när de egentligen tvingar dem. De kommer få dem att förstå att de inte är välkomna eller passar in här. (Se den här artikeln)

Idag gick jag sorgetåg genom Göteborg tillsammans med 5000 andra som protesterade mot rasism. Ett av de rop som hördes i tåget handlade om att en människa aldrig blir illegal. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick men jag tyckte det var så.. fint på något sätt. Varje människa är född till människa. Vad som sedan händer i deras liv, vilken plats på jorden de är födda på, ifall den blir fattig eller rik, det borde inte spela någon roll.

Ett annat rop var något i stil med: "Vad ska vi göra? KROSSA RASISMEN!" Plötsligt ropar en kvinna istället: "Älska rasister!" Hon får många arga blickar men säger sedan att vadå? Man ska älska alla, alla är lika mycket värda och det är kanske bara kärlek de där rasisterna saknar! Jag tycker hon var den klokaste av alla de fem tusen personerna där.

Läs en artikel om sorgemarshen här.

Vissa säger att det är allas demokratiska rätt att tycka vad de vill. Att demonstrera och protestera är alltså odemokratiskt. Jag menar att det inte finns något mer demokratiskt än just demonstrationer, eftersom de av motsatt mening också uttrycker sin. Sverige behöver visa de invandrare och homosexuella och alla människor som SD är emot att detta inte accepteras. Ett modernt Sverige kan inte acceptera att ett fördomsparti som SD får chansen att styra i riksdagen. Det går helt enkelt inte. Det måste människor runt om i landet visa. Vi ska höras och synas. Kanske hjälper det inte i kampen mot SD och deras anhängare, men kanske ger det ett hopp till den del av folket som är emot dem och till den del av folket som just nu skäms över att vara svenskar.

Långt och politiskt, men jag hoppas att alla förstår att man inte kan rycka på axlarna och strunta i det här nu. Alla kan argumentera omkull en Sverigedemokrat, så svag grund står de på. Så ta nu som mål fram till 2014 att få varje Sverigedemokrat du möter att förstå det korkade i deras politik. Det är inte svårt, och om vi lyckas åker de snart ut med huvudet före ur riksdagen.

Så kämpa nu för fan, så här kan vi inte ha det!

Opps.. Så de blev med reklamen jag fick från SD precis. Det kändes bra.

Fast innan jag rev isär den läste jag den faktiskt, men den gav inga nya synvinklar direkt. Dessutom hade de med en bild på och anvisade till sin reklam i tv4, den som inte längre får sändas eftersom tv4 ansåg att den var kränkande. Men bryr sig SD om det? Skulle inte tro det va...

Såhär i valtider ser man ju valaffischer vart man än vänder sig. (Det ska bli skönt när valet är över och man får lite lugn och ro igen...) Som grafiker (eller något sånt) så tänker jag lite extra på dessa affischer. Vissa har lyckats bra, andra lite sämre. Jag tänkte nu ta upp ett par exempel som jag tycker sticker ut lite extra.

Nummer 1 - Miljöpartiet


Nummer 1 på alla punkter enligt mig. De helt klart snyggaste och mest genomtänkta affischerna. En så enkel idé, men så bra! Tydlig, snygg, lätt att läsa, den sticker ut, har ett bra budskap, alla rätt där!

Nummer 2 - Folkpartiet


INTE den bästa jag sett. Den är visserligen tydlig, lätt att se och läsa, fast jag förstår faktiskt inte vad vår kära Björklund menar med att Sverige ska vinna nobelpris. I vad? Hur menar han? Någon som vet? (Dessutom har han en rätt stor glugg mellan tänderna...)  Den andra är väl rent designmässigt  tydilig och bra, fast ganska tråkig, dessutom är ju folkpartiets skolpolitik helt galen... Men det hör ju egentligen inte hit.

Nummer 3 - Alliansen



Det är egentligen samma sak med den här som med föregående, förutom att den här är snyggare. Sen att budskapet är omotiverat och fel, det är som sagt en annan sak.

Nu har jag äntligen gjort något med bilderna! Jag satte upp dem på väggen, helt enkelt. Det fick bli så, och även om det är konstigt att se sina bilder på väggen, är det faktiskt bättre än ingenting, så tillsvidare får de sitta där!

Det finns en undersökning på facebook där man får fylla i vad man ska rösta på. Det resultat som är just nu känns inte speciellt lovande... Iof är det väl ingen undersökning man ska ha allt för stor tilltro till (med andra ord, jag tror inte på allt som står på facebook) men i alla fall, det känns inte bra!

Här snackar vi riktigt skarpa svar! Det känns väl tryggt att ett parti med sådana ledare har chans att komma in i riksdagen om bara ett par veckor?

Svenska fornminnen som julafton och midsommarafton är väldigt viktiga att bevara och självklart, planer för att göra det mer attraktivt för företag att starta där finns, men det är inte utarbetat än. Ett ungefär likadant svar som jag själv fick när jag pratade med representanter ifrån SD i våras. Lyckat.