Hjälp.. Jag har börjat lyssna på Winnerbäck. Mest de gamla skivorna, och bara i viss mängd, men ändå. Det trodde jag verkligen aldrig skulle hända. Men hans texter.. De är jäkligt bra alltså.

"Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?"

"Du min ängel, här i livet får man sota för all skit som man har tyckt
Det gör dig matt och arg och nertryckt"

Ja.. Vad säger man, det är ju bra att man kan ändra sig! :)

Vintern verkar vara över. Skönt, men jag önskar att jag hade haft lite mer foto-ork medans snön låg där och var fin..

Eva Sternberg, säger det er något? Hon utalade sig i expressen, tv4, och på sin blogg om att män inte borde få vara hemma med sina barn. Hon anser att det är livsfarligt för ett barn under 1 år och olämpligt för ett barn up till tre år att vara själv med sin pappa.

Jag förstår faktiskt inte hur den här människan tänker. Hon tycker att män endast är anpassade till att jaga och kvinnor till att sköta om barnen. Vadå bakåtsträvare? Vi kan ju inte leva som på medeltiden! I så fall är det ju mer än så vi skulle behöva ändra på. Hästar är inte skapade för att rida på till exempel, finns hur många saker som helst som har utvecklats och anpassats sen människan skapades. Allt i stort sett. Även människan utvecklas ju och ifall det nu skulle vara sant att mannen inte är lika bra på att ta hand om barn så är det väl ändå på tiden att de lär sig det så att skillnaderna mellan könen kan minskas en aning?

Jag blir bara trött på sånna här människor. Det skulle vara intressant att se något argumentera med henne.

Här är citat ur hennes blogg, som jag tagit ifrån facebookgruppen "En pappa är inte livsfarlig för sitt barn - Eva Sternberg är full av skit."

"fadern, vars hjärna inte är programmerad att känna till att barnet plötsligt börjar röra på sig och kan ta sig ut på balkongen"

"fadern, som hällde ut varmt kaffe i huvudet på barnet, när han läste tidningen och matade sin tremånaders baby på samma gång"

"Männen har mer av ett tunnelseende, som visserligen ger dem en utmärkt förmåga att fokusera på ett mål (skjuta bisonoxar - min anmärkning), men de har sämre uppfattning om vad som händer i omgivningen, "bakom ryggen". Tänk Er en pappa hemma med barnet. Han har sämre möjligheter att ha visuell kontroll över vad som händer med ett litet barn på upptäcktsfärd och därför sämre möjligheter att kunna ingripa i rättan tid".

"Eftersom pappor ofta inte är så ängsliga och fantasifulla som mammor är, har många pappor inte tillräckligt med föreställningsförmåga till att tänka framåt på vad som skulle kunna gå galet".

"Exempelvis bör ett nio månaders gammalt barn inte sättas på axlarna. när pappa skall ut och jobba i trädgården. Barnet kan inte hålla i sig själv, när han böjer sig ner, vilket mamman oftast väl inser".

Tillägg:

Måste lägga till Filles kommentar också, den var bra, som det mesta han säger, han är smart.
"Det är dumt att skylla på evolution när människan står över den. Hur många miljoner år skulle det ta för kossor att utveckla gälar? Hur många år skulle det ta för människan att uppfinna dykarutrustningen?"

"Samhällsproblem och djupa tankar, eller foto, design, illustrationer, jobb, saker man lärt sig. Egentligen vad som så länge det inte är i stil med följande:

"Idag har jag haft tråkigt. Först tvättade jag. Sen gick jag och handlade. Såg en tant på stan. Det var kuligt.""

Bra Marcus! Vi förstod varandra och jag håller absolut med dig! Även om jag vet att det ibland blir lite sånt där tant-på-stan-snack.. Ska försöka bättra mig för egentligen tycker jag ju också att det är ungefär det löjligaste som finns.. :)



Här får ni en bild på världens coolaste (vad heter motsvarigheten till brudnäbb...?) kille på Stina och Robbans superfina bröllop för ett par år sedan! :)

Det glada vinnarlaget ifrån Woh-Yay!

Vi spelade volleyboll från kl 10 på kvällen till 6 på morgonen, sen åkte vi hem. Inget sovande där inte!
Men ärligt talat. Det är sånna här tillfällen som man kommer ihåg varför man är scout. Ni människor är ju helt underbara! Det låter kanske lite överdrivet, men jag gillar det. Det bästa är att det inte dröjer mer än en vecka innan jag träffar er igen !

Marcus sa att han ville att jag skulle skriva lite mer om samhällsproblem och mina djupa tankar om saker (om jag förstod dig rätt?) och eftersom jag vill att min fantastiska lilla blogg ska passa så många som möjligt, så ska jag göra det! Fast inte hela tiden, måste ju blanda lite :) Och den som väntar på nått gott... får hänga här. ^^

Så när jag vaknar till lite och får skrivlust, då kan ni vänta er långt fint inlägg. Kanske kommer det handla om en kvinna som tycker att män inte kan ta hand om barn, eller så handlar det kanske om skillnader mellan människor, finns det? Ni ska veta att jag funderar mycket och är väldigt intresserad av sånna här saker, så det kanske är lika bra att skriva om det också.

Sicken posare jag är!

Men nu är jag glad, för mitt sista mediemax någonsin är slut och det ska firas med party med klassen!

Igår när jag kom hem ca kl 22.00 efter skola och  årsmöte med kåren var jag så trött att jag inte ens startade datorn. Jag däckade direkt. Det hade varit en ansträngande dag! Var i skolan i ca 12 timmar och hade nästan inte haft rast utan slitit och stressat hela tiden. Men det blev bra tillslut! Som tur var :)

Idag har jag tagit ett stort steg mot livet efter studenten.
Jag har skickat in min ansökan till högskolan.
Två nästan lika blev det än så länge, så får vi se ifall jag kommer in på något.
Det är två kurser i webbdesign, den ena på halvfart i ett år och den andra på helfart ett år. Jag hade tänkt jobba samtidigt, men jag tror att jag ska klara av heltidsplugg och lite jobb, det borde gå. Helfartskursen lät nämligen bättre och roligare. Nu hoppas jag bara att betygen räcker, önska mig lycka till!

Jag håller på att skriva ihop ett snyggt och bra CV också, inte det lättaste det inte! Någon som har någon bra idé på hur man ska göra?




Hoho, bjuder på en gammal bild också där jag testade hur jag skulle passa i lugg. Kom tyvärr inte fram till något eftersom jag tvivlar på att det kommer bli som på bilden ifall jag skulle göra det. :)

Här kan ni (nästan) se beviset på att svettbandet var Jockes! 1.08 in i filmen ser man Caisas blonda hår och mig nånstans därbakom, och några sekunder senare ser man hur Jocke slänger iväg bandet, till oss... :D

Ursäkta den dåliga mobilbilden och min galna min, men jag kan inte hjälpa det..

I helgen var jag, Olivia och Caisa i Göteborg, sov på fint hotell och var på Kentkonsert. Det var... Det går inte att beskriva! Det var underbart! Vi stod precis vid staketet och skrek och hoppade som, ja.. galningar. Det var underbart. Det var kärlek och det var lycka, går nog inte att säga på något annat sätt. Helt otroligt att de bara blir bättre och bättre varenda gång jag ser dem, och det har jag ändå gjort 4-5 gånger nu.... :D

Fast den största anledningen till min lyckliga min på bilden är det jag har på armen.
Just det, ett svettband.
Men inte vilket svettband som helst.
JOCKES SVETTBAND!!!!

Han kastade det, vi tog det. Fast självklart kan vi inte säga att det bara tillhör en av oss, så vi får väl ha ett var-tredje-vecka-system eller något.... :D

Tack Olivia och Caisa för en galet bra helg!

Underbar låt! Vi sjöng den i kören på min gamla skola, och det var så fint så ni anar inte... Emma skickade denna till mig nyss, och jag blev så glad! Den är verkligen minnen den här och Emma, jag tycker fruktansvärt mycket om dig! :)

Jag sitter och lyssnar på Maia Hirasawa, förstår ni vilken mysig musik den människan gör? Tror inte det... :)

Här är ett par bilder från en konsert med henne på liseberg som jag var på förra året någongång, hon är så söt! Jag skulle vilja fota henne mer på riktigt någongång, men det skulle jag nog inte våga även om jag på något konstigt sätt skulle få chansen.. Haha, jag är en fegis. Därför kommer jag aldrig bli någon riktig fotograf!

Jag tänker inte skriva något om melodifestivalen, (Förutom att Andreas Jonsson var bäst och att Timoteij var duktiga, grattis till er)

Så, nu tänker jag säga att imorgon (söndag) spelar Charlies teater Och Alla Min Levnads Dagar i Händene byggdegård. Ta er dit om ni kan! Fett värt det kan jag lova. Klockan 15.00 är det.

Hm.. vad ska jag bjuda på för bild idag?
Jag tycker det är spännande detta med att leta upp gamla bilder nu när jag inte orkar ta några nya, man hittar så många bilder man nästan glömt!




Det fick bli en bild ifrån förra årets fotomaraton. Den är helt oredigerad och temat vad "skrot". Jag har för mig att denna bild vann i sin kategori... :)

If you fall for me
I'm not easy to please
I'mma tear you apart
Told you from the start, baby from the start.

I'm only gonna break break ya break break ya heart.

Varför känner jag igen mig i den texten? Det borde jag inte göra, det är dumt...

Btw, jag är sjukt sugen på att fota nu, vilket jag inte varit på det här sättet på lääääänge, men då är jag för trött för det och har dessutom inget roligt i mitt rum att ta kort på. Typiskt! Så det blir inga nya bilder här idag, kanske kan leta upp en gammal någonstans..





Mja, fick bli en bild från nyår, det är jag i jimmys mask, (det var maskerad)

Simon bad mig precis säga någon bra låt. Hmm tänkte jag då, och började kolla i spotify vilka som ligger i min "galet bra" lista. Där hittade jag bla:

The Quiz - Hello Saferide
Trouble is a Friend - Lenka
El Pico - Ratatat
Naive - The kooks
Tennsoldater - Eldkvarn
Highway man - Hoffmaestro
Firelflies - Owl City

Jag hittade också Johnossi, Kultiration, Håkan, Kent, Imogen Heap, Detektivbyrån osv osv.

Vadå blandad musiksmak..? Jag? Kan jag aldrig tänka mig.

^^

Här har ni listan!
Galet bra

Vår, sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst, vinter
och så vips har det gått tre år.

Nu vill jag ha vår och sommar.
Nu, nu, nu.

Jag borde göra min blogg bredare, börjar bli irriterande att den är så liten! Men då måste jag göra en ny design typ, och jag orkar inte det nu, så det får va för tillfället.

Det var en parantes. Det jag egentligen skulle säga var att min kära lillebror fyller 17 år idag! 17! Shit.. I alla fall, så fortsatte jag på göra-presenter-själv-temat och gjorde en tavla till honom som föreställer honom själv. Jag skrev ut den på fint papper på tryckeriet och köpte en ram och grejer, jag blev riktigt nöjd faktiskt!

And here it is. Texterna är olika musikgenrer.

Jag har fått igenom örhängen i mina hål i öronen igen!
Om ni undrar varför det är en sån stor grej, så kan jag dra hela historien lite snabbt.

Det var såhär. När jag var liten, jag gick väl i 3an eller så, så tog jag hål i öronen första gången. Det gick inte speciellt bra, öronen svullnade upp och det blev varigt och äckligt. Jag fick ta ur dem och låta de växa igen, sen försökte jag ett par gånger till med nya hål med ett par års mellanrum, men det blev inte bättre då. Tillslut gav jag upp. Men ibland, på senare tid, så har jag kollat ifall hålen finns kvar, oftast har de inte gjort det så jag har fått trycka hårt för att det skulle funka och det har gjort ont... Men NU! Nu testade jag igen och det funkade! Det gjorde inte ens ont! Så nu har jag i örhängen ett tag så att öronen får vänja sig, så håller jag tummarna för att det funkar!

Teater är bra. När man behöver fokusera på något annat, bli någon annan, då är teater bäst. Idag var det skönare än på länge att komma dit. Idag har mamma flyttat, huset är tomt och släkten har hjälpt till med flytten medans jag gömt mig i en källare med underbara människor.

Ja, det var min dag, morgondagen lär se ungefär likadan ut.

Nu ska jag snart iväg till teatern! Äntligen, jag har saknat det. Fast idag ska mamma flytta också, det har jag inte längtat efter riktigt lika mycket.

Men jag behöver er hjälp också, vilken av dessa två bilder är bäst? Båda är helt oredigerade, ovanligt för att vara mig.. ;)

Ibland ska man ha tur!

Det är så att min underbart söta lilla jävla bil slutade funka imorse igen, den som precis blivit lagad efter att ha varit trasig i ett antal månader.... Men imorse gick den alltså sönder igen, först gick det typ inte att gasa och sen blev det ingen värme i bilen trots att motorn var varm. Jag anade att något var fel och stannade och ringde efter pappa.

Nu skulle vi hämta bilen där jag ställde den imorse. Vi åkte iväg halv 10 på kvällen, inte optimalt kan man tycka, men vi åkte ändå, mamma, pappa och jag. Väl framme kom vi på att vi inte hade någon ficklampa. Bra...

Men då! (Det är nu turen kommer) Då stannar en bil som var påväg förbi, och vilka är det, om inte Vinköls största fordonare som helt enkelt lever för att pilla i bilar? Dessutom är dessa (något bonniga...) pojkar väldigt snälla, så de stannade hos oss, lös med deras ficklampa och hjälpte till att lista ut vad som var fel. Vi hällde i lite kylarvätska, de kontrollerade resten av motorn, sen startade vi bilen och den gick som smort!

Tack Lukas och Rasmus!

(Jag hade nästan gett upp hoppet om den där bilen, men nu är den snäll och söt igen!)

Jag är partysugen. Någon som vill parta med mig?

Jag har funderat på en sak. Ibland får man frågan:
"Vad skulle du välja, många vänner som du inte känner jättebra, eller några få som är nära?"

Nästan alltid är allas självklara svar "Några få som är nära", och det har jag säkert också svarat om jag fått frågan någongång, men nu kom jag på, skulle jag verkligen välja det? Jag är inte så säker längre. Just nu, i mitt liv, känner jag hyfsat många människor, men det är otroligt få som verkligen står mig nära. Det kanske är 2 stycken. Eller kanske egentligen bara 1. 1 (eller två) stycken som jag verkligen litar på och som jag vet aldrig någonsin kommer svika eller försvinna ifrån mig.

Men jag är ganska nöjd med det. Jag gillar att känna mycket folk på många olika platser i Sverige och världen, jag gillar att lite överallt träffa människor jag känner ("känner"), jag behöver inte vara bästa vän med dem, jag känner dem ändå. Och ju fler människor jag vet allt om, ju fler vet allt om mig. Det är inte alls nödvändigt. Mitt innersta håller jag gärna för mig själv.

Vissa skulle kanske säga att det är dumt, att jag borde prata mer med andra, men varför? Jag vill inte det, det som är mitt, det är mitt. Punkt.

Summan av detta babbel blir alltså: Jag älskar att känna mycket folk, hellre känna många "ytligt" än att bara ha några få nära. Hellre ha kontakter lite överallt än att behöva begränsa sig till några få. Hellre hålla mitt innersta för mig själv än att dela ut det till folk som ska stå mig nära. Jag har en person till det, en person jag knappt aldrig träffar och inte pratar med speciellt ofta heller. Men hon är tveklöst den bästa.

Mitt hus är uppdelat i två delar. Den ena delen är nerpackad i flyttlådor. I helgen försvinner lådorna och halva huset och halva familjen är borta.